Lite tankar på tåget. På väg hem från Malmö där jag på FFCR (Fast Food, Café & Restaurant Expo) hållit låda om social hållbarhet. Mycket handlade om de problem vår bransch upplever just nu med rekrytering och kunskapsbortfall efter pandemin.
– Hur ska vi lösa bemanningskrisen?
– Hur ska vi få tillbaka de som flytt branschen?
– Hur ska vi får nya generationer att söka sig till vår bransch och gå restaurangskolan?
Det finns massor med bra lösningar till allt ovan. Där det enkla svaret egentligen är – se till att vara en bra arbetsplats!
Jag kan tycka att det stålbad som vår bransch gått och går igenom gällande personal bara är nyttigt. Det kommer tvinga alla arbetsgivare i vår bransch att helt enkelt bli bättre. Och handen på hjärtat – vi var ingen särskilt mogen bransch med en perfekt uppstyrd personalpolitik.
Vi får nog lite – utan att vara alltför hård – skylla oss själva helt enkelt.
Nu tvingas vi bli bättre på att ta hand om våra medarbetare som ju utan att underdriva är en restaurangs allra viktigaste resurs. Ingen flott adress i hela världen, inget coolt designkoncept med glättig hemsida, inga lyxiga råvaror eller fina viner är något värt – utan just personalen. Det är bara dessa som kan driva en restaurang framåt..
På K-märkt har vi naturligtvis också märkt av problematiken ovan. Men även om vi inte haft en lång rad med kockar i kö på våra ansökningar så har vi inte på något sätt varit nära panikläge. Vi har inga vakanser och har hittat duktiga medarbetare vartefter behovet vuxit efter pandemins slut – ingen kockkris på K-märkt således!
Med hopp om att inte låta varken kaxig eller alltför förmäten så tror jag vi lyckats lite bättre än branschen i snitt. Varför ? Jo, för att vi redan från dag ett insåg att personalen är nummer ETT och att bara genom att aktivt och strukturerat jobba med personalen så kan man nå framgång. Social hållbarhet helt enkelt.
Så ur en kris föds något positivt – en bransch som tvingas till förändring – förbättring. Bravo!
Apropå kriser – strax efter vi klarat oss ur pandemikrisen så radades nästa prövning upp för vår bransch. Inflation och stigande råvarupriser. Även här går det att se det goda i det onda…
Smör – herregud vad dyrt det har blivit! 70 spänn för 500 gram. Det är ett rån – och så lägger man upp en bild på FB.
Men tänk efter – är det egentligen så dyrt?
Naturligtvis finns det utmaningar för vår bransch när råvarorna går upp 20-30% – eftersom vi misstänker att våra gäster inte är beredda att ta den prisökningen i samma grad. Men på det stora hela tycker jag det för BRA att maten blir dyrare.
Tänk på smöret – 70 spänn…
– Först måste någon föda en kvigkalv
– Sen måste kalven ha foder och växa upp
– Någonstans längs vägen blir den sjuk och måste till veterinären
– Kon ska mjölkas
– 10 liter mjölk ska bli 1 liter grädde
– 1 liter grädde ska bli 500 g smör
– Smöret ska packas
– Det ska köras ut till affärerna
– Handlaren ska tjäna pengar
70 spänn – ganska billigt!
Om man är en hyfsat obotlig optimist så måste man se det fina i dessa kriser. Som någon sa – ur det onda kommer alltid något gott.
Att mat nu kostar mer tycker jag är bra. Det är på tiden att vi förstår det verkliga värdet av mat. I Sverige idag så slänger vi 1/3 av all den mat vi tillverkar och importerar. För mig säger det mig att mat helt enkelt är för billigt – inte har tillräckligt värde.
De ökade priserna kommer driva på medvetenheten hos konsumenter att slänga mindre – halleluja! Som sagt – ur en kris föds alltid något gott.
Det ska bli spännande att se effekterna och vad vi kan lära oss av den senaste krisen – elproblematiken.
Och det ska bli ännu mer spännande att se vad nästa kris för vår bransch blir… lutar man sig åt statistiken lurar den väl bakom hörnet…
Det är bara att kavla upp armarna, anpassa oss, förändra oss, ställa om och gneta på…
// Jens
